Delirium

Lauren Oliver
Delirium
Harper
2011

”It hurts sometimes more than we can bear. If we can live without
passion, maybe we’d know some kind of peace. But we would be hollow.
Empty rooms, shuttered and dank. Without passion, we’d be truly dead.”

– Angel, Buffy the Vampire Slayer

.

Delirium handlar om kärlek. Om den galenskap den för med sig; de höga, nästan syrefattiga topparna, och de mörka plågsamma dalarna. Om glädjen, hoppet och viljan att göra allt för en annan människa, trots att det inte är rationellt, logiskt eller bra för någon av de inblandade.

I boken finns nämligen inte den kärleken kvar. Kvar finns i stället en värld där kärlek är en fruktansvärd sjukdom, amor deliria nervosa, som vaccineras bort för att på så sätt bygga upp ett perfekt samhälle. Utan irrationella känslor och begär försvinner kaoset.

Lena har längtat till den dagen hon ska vaccineras, allt hon vill är att bli fri från hotet om kärleken och den förstörelse den för med sig. Hennes mamma var en av de som vaccinationen aldrig bet på, hon fortsatte älska Lenas far, dansa med sin barn och bygga världar där moderskärlek var mer än att se till barnens överlevnad. Men i det totalitära samhälle som byggts upp i USA efter ”blitzen” finns det inte utrymme för personer som Lenas mamma, och innan hennes fjärde plågsamma operationen för att eliminera kärleken tog hon livet av sig. Kvar blev Lena och hennes äldre syster Rachel som fick flytta in hos deras mer välanpassade moster. Rachel föll sedan också offer för kärleken innan sin vaccinationsdag, och fick släpas in till sin operation. Därför har Lena alltid fått leva med resten av världens misstankar; att också hon kommer bli galen en dag. En samhällsförstörare snarare än en samhällsbyggare. Men Lena är exemplarisk och hon gör allt rätt; lever sitt liv som hon ska och testar inte några gränser, till skillnad från sin bästa vän Hana som lyssnar på förbjuden musik och antyder att man måste vara ledsen för att kunna vara glad.

Lena är den perfekta medborgaren. Tills hon möter Alex. Alex som har märkena efter en vaccination men alla sina känslor i behåll. Alex som dansar, lyssnar och förstår.

Lauren Oliver bygger upp en fantastisk värld i Delirium. Hon beskriver stadens områden och naturen på ett väldigt levande sätt och fångar de osynliga normerna lika väl som de högst synliga elektriska staketen som skyddar det civiliserade samhället mot rebellerna. De som vägrar rätta sig i leden, de som inte anser att kärlek är något som kan botas, kallas Invalider och används som monstret i mörkret för att skrämma alla till lydnad. I början av varje kapitel får man som läsare ta del av citat från ”The Safety, Health and Happiness Handbook” och ”The Comprehensive Compilation of Dangerous Words and Ideas”. Det gör att världen runt omkring Lena blir väldigt verklig, och man förstår sakta hur otroligt kringgärdat av regler och förbud hela samhället är. Boken är också en fascinerande bild av hur propaganda tar ett korn av sanning och spinner ett trovärdigt nät av lögner runt omkring det.

Jag var otroligt förtjust i Lauren Olivers första bok, Before I fall, men frågan är om jag inte tycker ännu bättre om den här. Det underliggande temat är på många sätt detsamma; vad skulle du vara villig att ge upp för att rädda någon annan? Lenas uppvaknande, hennes utveckling och glimtarna av hennes historia tillsammans med de väldigt fint beskrivna bikaraktärerna gör det här till en dystopi man inte bör missa. Jag storgrät mig igenom de sista sidorna och det gjorde mig otroligt tacksam att detta bara är första delen i en planerad trilogi. Del två, Pandemonium, kommer redan i februari och jag längtar!

—

Malin