Skip to content

Pandemonium

13 september, 2012

Pandemonium
Lauren Oliver
HarperCollins
2012

Pandemonium är den direkta fortsättningen på Delirium. Den tar abrupt över där Delirium slutade, där Alex offrade sig för Lenas frihet i ett hav av blod och eld. Kvar finns bara Lena, som nu ska klara sig i vildmarken där ”the invalids”, de som gör motstånd mot det totalitära samhället, är de enda som kan hjälpa henne.

Det är inget enkelt liv som möter Lena utanför det organiserade samhälle hon är van vid. El, mat och rinnande vatten är en avlägsen dröm och de som räddat Lena är en hård grupp överlevare. Det gör att hon trots saknaden efter Alex måste lära sig att anpassa sig, hon måste börja leva igen.

Pandemonium fördjupar och bygger ut den värld vi som läsare lärde känna i Delirium. Ja, den har anklagats för att fungera som transportsträcka men om det är någon bok som det passar att använda uttrycket ”det är vägen som är mödan värd” om så är det denna. Precis som i Delirium så är miljöbeskrivningarna så levande att det är jag som upplever den annalkande vintern och mina lungor som bränner när Lena försöker springa ifrån sin sorg. Lena som karaktär får också en chans att växa, och jag tycker mycket mer om henne i slutet av boken än i början.

Tidsperspektivet skiftar en hel del i Pandemonium så mitt bästa råd till dig som läsare är att verkligen läsa titeln på varje kapitel, det kommer göra allt lite klarare. När man kommit in i det fungerar det också utmärkt som berättargrepp, och det bygger upp spänningen på ett bra sätt. Det gör det också ganska omöjligt att säga alltför mycket om handlingen utan att gå in på spoilerminerat territorium. Men jag kan lova dig att det finns bra karaktärer, moraliska dilemman och mycket fin kärlek.

Det finns en trovärdighet i den dystopiska värld som Oliver bygger upp. Trots att samhället bygger på en rädsla för amor deliria nervosa, kärlek, är det begripligt och det finns inga gapande hål i berättelsen där jag undrar var allt gick snett. Dessutom vinner Oliver poäng på hur hon beskriver motståndet som växt upp mot det totalitära samhället. För hur central Lena än är i våra ögon är det uppfriskande att veta att världens öde inte hänger helt på hennes axlar, utan hon är en del i något större. Och bara för att de gör motstånd mot ett korrupt samhälle betyder inte det att alla motståndare är goda människor.

Cliffhangern som avslutar boken är bestialiskt ondskefull. Jag har faktiskt läst om den sista sidan fyra gånger och den blir bara mer underbar. Så här kommer min önskan: Jag vill ha Requiem nu, tack. En något kantstött själ finnes för byte mot tidigt manuskript.

Malin

P.S. Missa inte att Oliver gett ut e-boken Hana, där vi får följa Lenas bästa vän Hanas öde innan hon ska vaccineras mot kärleken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: