Söta pojkar är bara på låtsas

Söta pojkar är bara på låtsas
Moa Eriksson Sandberg
Rabén & Sjögren
2011

Vissa boktitlar får mig att falla i handlös förälskelse. Söta pojkar är bara på låtsas är en sådan, liksom Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (ni får ursäkta mitt tjat). Men det är något särskilt med en titel som får folk att haja till, som får dem att intresserat lyfta boken för att läsa baksidestexten. Det är förvisso ingen hemlighet att ett attraktivt yttre genererar intresse och i förlängningen ökad försäljning (ja, vi snackar fortfarande böcker här …) men det är härligt när det blir så här rätt, så här bra!

Söta pojkar … är Moa Eriksson Sandbergs debut och den är inspirerad av hennes dagboksanteckningar från första året på gymnasiet. Den handlar om Ella som går teaterprogrammet, som drömmer om att bli skådespelerska men kanske allra mest om att bli sedd, omtyckt och bekräftad. Både på teatern, bland vännerna och kanske allra mest bland pojkarna, även om sistnämnda må vara tydligare för läsaren än för Ella. Och många killar rör sig i periferin. Vissa dyker upp upprepade gånger, andra enstaka, de korsar hennes väg, utnyttjar och blir utnyttjade – allt för att mätta Ellas behov och hennes mer eller mindre medvetna längtan efter bekräftelse.

Att hångla runt med killar görs till en bagatell, ingen big deal. Ella flirtar ohämmat och killarna gör detsamma. Och det sker på ett väldigt trovärdigt vis. Blickar som möts, hur man ler mot varandra och sedan snabbt tittar bort, för att sedan se på varandra igen och le. Det blir till en sport, en spännande upplevelse som ger mersmak och en känsla av makt. Förutom i de stunder av självrannsakan då Ella frågar sig varför hon aldrig kan bli nöjd, varför hon flirtar med killar hon ändå inte vill ha.

”Jag önskade att jag var flickan i en Jakob Hellman-sång och att någon skulle se på mig och tänka att han skulle göra vad som helst för att få hålla i min hand. Samtidigt ville jag bli älskad av alla. Äta lite av varje hjärta.”

Eriksson Sandberg belyser skickligt alla delar av en tonårsflickas upproriska och ambivalenta inre.  Hon skildrar tankarna kring den sexuella debuten liksom Ellas oro för att vara onormal och hon beskriver de typiska bråken med föräldrar och vänner – orsakade av humörsvängningar, avundsjuka och en initial oförmåga att glädjas åt andras framgång. Jag är övertygad att många med unga hjärtan (faktisk ålder bortser vi ifrån) kommer att känna igen sig i den här boken. Oavsett hur många hångel våra tonårsjag hade.

PS. Missa inte låtlistan till boken! Och läs Moa Eriksson Sandbergs blogg här.

—

Sofia