Skip to content

En ny värld av bokrecensioner

28 september, 2011

I juni skrev Malin Johansson om de frågetecken som omger bokrecensioner på nätet i jämförelse med de som finns i ”seriösa” dagstidningar. Det är en fortsättning på den debatt som pågått så länge det har funnits någon som ansett sig mer kvalificerad att tycka till om litteratur än gemene man (garanterat var det någon som tyckte till om världens äldsta papyrusrulle). Får vem som helst tycka till?

Det korta svaret är: Japp. Det finns inget långt svar som får plats i ett blogginlägg.

Och i och med bokbloggen (och ze internet) kan man dessutom terrorisera/underhålla lite fler än sina närmaste sörjande med sina åsikter. Man kan bli läst, och har man riktigt tur kan man bli en del av ett läsutbyte där man får höra andras åsikter och diskutera det man läst.

När du har hittat till en bokblogg har du gjort det med ett syfte i åtanke, du vill få information om möjliga läsupplevelser (eller så var du dålig på att avgränsa dina sökord). En del skulle hävda att du bara hittar sådant du redan tycker om och är intresserad av, men har du någonsin befunnit dig på internet i mer än fem minuter så vet du att ingen kommer att tycka exakt som du. Och de kommer sakta leda dig vidare till nya litterära upplevelser. En dagstidningsrecension länkar inte. Den kan vara fantastiskt skriven, men den är begränsad. Utrymme och nyhetsvärde är avgörande för att en bok ska få stå i rampljuset. I en bokblogg kan du hitta gammalt som nytt, du kan hitta specialgenrer och du kan hitta de böcker som enligt klassiskt manér inte anses tillräckligt fina för kultursidorna (jag har alltid undrat vem som avgör det, den med mest högskolepoäng i litteraturvetenskap?).

Bokbloggens huvudsyfte är att sprida läsupplevelser, vare sig de var exceptionellt bra, ljummet intressanta eller rent ut sagt dåliga. Visst, den upplyser om ny litteratur men slänger gärna in gamla favoriter, pocket eller inbundet. Den som skriver väljer och vrakar, och den som läser kan hitta det mesta, vare sig man är intresserad av ryska klassiker eller high fantasy.

Jag tror inte den klassiska recensionen kommer att dö, välbalanserad litteraturanalys är viktigt (visar den åsikten precis hur nördig jag är?) men oftast vill vi ha känsloreaktionen i en recension. Steg pulsen när det var spännande? Grät man mot slutet? Var man tvungen att pausa på grund av pinsamheter? När vi läser för vårt höga nöjes skull gör vi det inte för kunskapen (även om den är betydlig) utan för att uppleva något utanför och utöver oss själva. Och då vill vi verkligen veta hur boken påverkar, nyanser be damned.

Malin

Annonser
One Comment leave one →
  1. 28 september, 2011 2:41 e m

    Ja! Precis så är det! Välskrivet om ett snudd på söndertjatat ämne. /Therese

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: