Blink, blink med stjärnan

Blink, blink med stjärnan
Ingrid Olsson
Gilla Böcker
2012

Blink, blink med stjärnan består av korta, finstämda berättelser i bästa Ingrid Olsson-stil. Det är poetiskt och vackert, samtidigt som det finns ett stort djup och en röd tråd som binder samman. Boken riktar sig framför allt till ålderskategorin 9-12 och ger i berättelserna röst åt de yngre, vilket medför att teman och motiv inte blir alltför vassa i kanterna. Här finns flickan som räds mörkret i sitt rum, som tänker på allt det svarta som är läskigt, ”mörkt som allt som gömmer sig”. Rädslan för den mörka garderoben känns igen, liksom den växande paniken när flickan i sina tankar skrämmer upp sig själv till bristningsgräns. Mitt i allting minns hon pappans nattande, bara en liten stund tidigare. Fina ord – ”God natt, min skatt” – och pussar på pannan och kinden, skägg som kittlades. Och när rädslan för det mörka till slut tagit över och hon ropar på sin pappa, då är det plötsligt väldigt lätt att somna, med snöflingor som faller utanför fönstret och pappas hand över håret. Just den här berättelsen är min favorit. Att beskriva ett så vanligt fenomen som mörkerrädsla och göra det med väl avvägda formuleringar, formuleringar som på pricken beskriver hur denna rädsla är ett tankespöke som växer och får näring ju mer vi tänker på det. Men här vävs också obehagskänslor in som rör helt andra saker än det mörka rummet i fråga.

Flickan drar upp täcket över ögonen.

Svart som toaletten med lysknappen utanför när Joel är där och vill skoja, tänker hon. Svart som killarnas kängor vid bänken utanför centrum. Svart som farfars lungor, svart som farmors kappa.

Det ger rysningar längs hela ryggraden. I boken finns också berättelsen om flickan som avskyr sin nya lillasyster, en liten skrikig sak som tar all uppmärksamhet och flickan äts upp inifrån av svartsjuka. Hon hatar sin nya plastpappa, vägrar lyda honom och tror att hon har sett igenom honom, att han bara låtsas tycka om henne, att han låtsas så fort flickans mamma är i närheten.

Ingrid Olsson har i de flesta fall valt att skapa bitterljuv poesi av vardagligt vanliga händelser, känslor och tankar, även om här också finns antydningar till mobbning och alkoholism. Och jag älskar allting, varje formulering och varje litet ord som satts samman för att förhöja känslan, de röda trådarna som leder tankarna till advent och tindrande stjärnor av hopp. Här finns så många lager, och ju fler som skalas av, desto djupare blir innebörden. Olsson sätter ord på barnens känslor, utan att det någonsin blir pretentiöst eller övertydligt. Jag bläddrar fram och tillbaka i boken och njuter av de skickliga, och utsökt vackra, formuleringarna, om och om igen.

—

Sofia