Before I Fall

Before I Fall
Lauren Oliver
Hodder
2010

När du inte har något att förlora, hur ska du då leva ditt liv?

Det får Sam chansen (eller borde jag säga oturen?) att pröva på i Before I Fall. Hon får leva den sista dagen av sitt liv om och om igen samtidigt som hon försöker ta reda på vad hennes liv kunde ha varit om de ögonblicken vi anser vara oviktiga hade utspelat sig annorlunda.

Sam och hennes vänner är det ultimata populära gänget. Allt är lätt för dem, och världen (high school-världen) snurrar runt dem och deras önskemål. Den första dagen vi som läsare får följa dem framstår de som otroligt osympatiska, och speciellt Sam eftersom vi får lite mer insyn i hennes personlighet. Hon har inte alltid varit populär, långt ifrån, och nu när hon väl är på toppen av näringskedjan ska hon stanna där, till vilket pris som helst.

”There’s always going to be a person laughing and somebody getting laughed at. It happens every day, in every school, in every town in America – probably in the world for all I know. The whole point of growing up is learning to stay on the laughing side.”

Precis så charmig är hon. På den sista dagen av sitt liv.

Morgonen efter bilolyckan och smärtan vaknar hon upp igen, i sin egen säng, oskadad. Och det är fortfarande fredagen 12 februari. Här börjar boken bli spännande, för det är nu karaktärsutvecklingen börjar. Första dagen är endimensionell och stereotyp, med bara några få glimtar in i en annan värld. Under de kommande dagarna får vi mer information om alla de personer som bara glimtade förbi första dagen, och vi får veta mer om Sam. Den blyga Sam, som tyckte bättre om hästar än om människor, och som blev retad under sina första skolår. Men alla karaktärerna får växa, och även de jag verkligen avskyr (*host* Lindsay *host*) blir mänskliga.

Varje dag som går tvingar Sam att reflektera över sitt liv och sina handlingar, och som läsare följer man henne varje steg på vägen. Ibland utmanar hon även läsaren i direkt tilltal (har du alltid gjort bra saker i ditt liv?). Jag vet inte om Oliver har gjort det med vilje, eller om boken utvecklade sig så, men nästan varje dag följer det mönster som kallas sorgens fem steg; Sam går igenom förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans. Under den dagen då ilskan slår igenom för Sam så märker jag verkligen hur levande Olivers skrivande är. För min del betyder det bland annat att jag måste lägga ifrån mig boken ett litet tag när Sam stöter på den unge snygge matteläraren (skämsigt värre).

Jag avgudade Before I Fall, och jag var verkligen glad att jag tagit åt mig av tidigare recensioner jag läst och hade näsdukar bredvid mig i slutet. Oliver beskriver hur den värld vi lever i så lätt kan rämna, hur små grymheter växer tills överväldigar människor och hur vi kan älska våra vänner, men inte alltid tycka om dem.

—

Malin