Skip to content

Jag, En

1 februari, 2013

Jag, En
David Levithan
Översättning Helena Hansson
X Publishing
2013

jag-en_3d_highTänk om du vaknade upp i en ny kropp varje dag. Under en enda dag är du en del av någons familj, någons liv och någons kropp – och i morgon någon annans. Ingen förutom du vet att du är där. Det här är Ens vardag. En dag vaknar hen som Justin, en 16-årig kille med en flickvän som heter Rhiannon. En faller pladask för henne och en kärlekshetsig resa tar vid, där En varje dag – i olika personers kroppar – försöker komma Rhiannon nära.

Det är lätt att fokusera på könsrelaterade frågor i den här romanen, likväl som frågor kring människors yttre. Hen-temat i romanen är ytterst tydligt och den utmanar våra tankar kring både hetero- och homosexualitet. För borde det inte vara personen vi faller för – oavsett kön? Detta hävdar En. Någonstans inuti den där kroppen som ser annorlunda ut varje dag, finns ju En och hen är samma person hela tiden. För Rhiannon är det här dock något svårare att smälta.

Just det här tycker jag är romanens största styrka. Mitt i allt det orealistiska är den så väldigt, väldigt realistisk. Det tar tid för Rhiannon att öppna upp för möjligheten att allt En säger är sant. När hon till slut gör det är hon ändå stundtals skeptisk. Och det är svårt för henne att inleda en relation med någon som ena dagen är en söt kille, nästa en snygg svart tjej och därefter en 150 kilos överviktsklump. Den lilla rösten i mig som älskar den här historien ropar att hon ska släppa allt motstånd, att hon bara ska låta sig hänföras och se bortom det yttre (En nickar frenetiskt bredvid mig). Samtidigt har hon min fulla förståelse. Vi är inte riktigt där än – på plattformen där kön och utseende inte spelar någon roll.

Språket i Jag, En är vackert och formuleringarna pricksäkra. I synnerhet de som handlar om kärlek. Kärleken som är orimlig, oförutsägbar och stark. Starkt blir det också i avsnitten som berör döden. Om ingen vet att man någonsin har funnits – hur ska man då saknas? Vi när alla ett hopp och en önskan om att bli ihågkomna. Vi bär en vetskap om att nära och kära kommer att sakna oss om vi försvinner. Det privilegiet har inte En.

Vad är det med det där ögonblicket då man blir förälskad? Hur kan ett så litet stycke tid rymma något så oerhört?

Sofia

Annonser
One Comment leave one →
  1. 18 februari, 2013 6:39 e m

    Den här boken är jag väldigt nyfiken på, den ska jag kolla upp :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: