Skip to content

Dödsritten

9 januari, 2013

Dödsritten
Maggie Stiefvater
Övers Carina Jansson
B. Wahlströms2012

dödsrittenI Dödsritten låter Maggie Stiefvater myten om de magiska och fruktansvärda vattenhästarna få liv. Vattenhästarna går enligt olika länders legender under flera namn, här kallas de capaill uisce. De spottas upp av havet i november månad, livnär sig på kött och är extremt svåra att tämja – men de är också snabba som vinden, vilket har gett upphov till det årliga Scorpioloppet. Turister kommer vallfärdandes från fastlandet, ut till den karga ö som kallas Thisby, för att delta i loppet och öns invånare är likaledes frälsta vid denna novembertradition. Fyra år i rad har loppet vunnits av den unge Sean och hans röda hingst Corr. Men detta år sker något oerhört, något som alla deltagare protesterar mot – för första gången någonsin anmäler sig en flicka till loppet. En fattig föräldralös flicka vid namn Puck Connelly.

Puck bor med sina bröder på en liten gård som ägs av den rikaste mannen på ön. De har inte mycket och de saknar sina föräldrar som dog ute på havet ett år tidigare, uppätna av capaill uisce. Men de har varandra, en bil och den vanliga ridhästen Dove, Pucks ögonsten. När flera problem plötsligt tornar upp sig på Pucks himmel bestämmer hon sig, högst impulsivt, för att tävla i Scorpioloppet och en vild och farlig väg öppnar sig för henne. Många starka män har dött i loppet genom åren och många kommer att dö nu, ihjälbitna eller utdragna till havs och dränkta av vattenhästarna. Deras rätta element är havet och så fort de vädrar saltvatten blir de livsfarliga.

Samtidigt korsas Puck och Seans vägar. Sean arbetar för den rika mr Malvern, tränar hans hästar och tävlar för hans stall i loppet. Seans högsta dröm är att vinna tillräckligt mycket pengar för att köpa loss Corr från Malvern, medan Puck tävlar för att rädda familjens hus och tillvaro. Men bara en kan vinna och för att göra det måste man överleva.

Dödsritten är en bok man (jag) sträckläser. Jag avgudar idén som ligger till grund för romanen, den karga ön och dess dödligt farliga hästar. Språket är fantastiskt, översättaren Carina Jansson har uträttat små mirakel med sina välformulerade meningar och ord. Bara det gör boken till en fröjd att läsa. Och visst utspelas en vacker kärlekshistoria också; inte bara den mellan bokens huvudkaraktärer, utan hela berättelsen är en kärleksförklaring till hästarna de rider och ön de bor på. Jag önskar dock att själva loppet hade fått lite mer utrymme, att det fick vara lite mer utdraget spännande och en något längre andan-i-halsen-läsning. Men som helhet spelar det ingen roll, den här boken bör läsas av alla som uppskattar en riktigt, riktigt bra berättelse och jag ser fram emot att fortsätta stifta bekantskap med Maggie Stiefvater, och då i synnerhet genom Kretsen som kommer i vår.

Sofia

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 9 januari, 2013 6:34 e m

    Är det här en fristående bok?
    Jag vill testa Stiefvater men vet inte om jag ska ta Frost etc som är avslutad eller Kretsen mfl som nyss börjat… En ensamstående bok kunde vara nice medan jag funderar. Samtidigt, Kretsen/Raven Boys – internatskola och hemliga sällskap… med såna ingredienser är det kanske värt att binda upp sig på långtidskontraktet det innebär att följa en serie.

    • 9 januari, 2013 8:41 e m

      Jag är väldigt pepp på Kretsen/Raven Boys men är alltid smått tveksam när det kommer till att binda upp sig på en serie. Vill helst att samtliga böcker ska ha kommit ut då … Dödsritten är fristående och allena, vilket är skönt.
      /Sofia

Trackbacks

  1. Dödsritten: En ny favorit - C.R.M. Nilsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: