Skip to content

Shadows

26 november, 2012

Shadows
Ilsa J. Bick
Egmont
2012

Shadows är uppföljaren till Ashes och den andra delen i The Ashes Trilogy. Den har fantastiska karaktärs- och omvärldsbeskrivningar och den är fruktansvärt blodig. Den är så groteskt, utstuderat våldsam och grym att jag på flera ställen undrar om jag kommer klara att avsluta boken.

I Ashes möter vi 16-åriga Alex som tagit sig upp i bergen i Michigans vildmark tillsammans med en Glock för att ta livet av sig. Hon har en elakartad cancertumör och det finns nästan inget kvar av hennes minnen eller hennes luktsinne. Men mitt ute i ingenstans förändrar sig hela världen. En EMP (elektromagnetisk puls) slår ut allt, och påverkar inte bara den uppenbara elektroniken utan även hjärnans elektriska signaler. En del dör direkt, deras kroppar klarar inte av chocken. Andra överlever, men ingen är oförändrad. En del har fått förhöjda sinnen, Alex själv kan plötsligt känna lukter på otroliga avstånd och även känslor omvandlas till doft för henne. Andra förlorar sina hela jag och börjar hungra efter människokött, de blir changed eller chuckies, som de också kallas.

Alex sluter upp med den unga soldaten Tom som försöker att glömma det han gick igenom i Afghanistan och den lilla flickan Ellie som var på campingtur med sin farfar. Men vintern är på väg, och för att överleva måste de ta kontakt med övriga överlevande och undvika att bli uppätna. Det går inte väl och de skingras från varandra; Alex hamnar i slutet av Ashes i den lilla staden Rule, en udda blandning av en kvarlevande från närliggande områden med amishfolk och överlevande från apokalypsen.

Bick är duktig på att skapa psykologiskt destruktiva mönster och intriger som smyger sig på läsaren, men i andra boken blir intrigtrådarna för många. Jag vet inte riktigt var vi är på väg, jag vet verkligen inte vems sida jag står på och det är olyckor, tortyr och ond bråd död var jag än vänder mig. Den andra boken i en trilogi är ofta en transportsträcka, och den här gången är den det bokstavligen också, för alla karaktärer måste hamna på rätt plats när det är dags för upplösningen men för varje steg jag tar med dem i ett snötäckt vinterlandskap (där blodrött är den enda avvikande färgen) blir jag ledsnare och ledsnare. Hur fan ska någon klara sig från den här världen där psykopaterna härjar friskt och där de changed blir fler och fler?

Bick är före detta marinsoldat och hon beskriver speciellt bandet mellan krigets olika veteraner på ett fängslande sätt. Alla hennes karaktärer tillåts vara starka och intelligenta, även om styrkan främst handlar om att överleva. Det faktum att barn blir både soldater och handelsvaror i en värld där främst äldre och yngre överlevde är skrämmande, och frågan är om inte Bicks bakgrund inom militären och hennes nuvarande yrke som barnpsykolog spelar in i de levnadsöden vi får följa.

Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att läsa den tredje delen. Jag vill att det ska gå väl, att det ska finnas hopp för mänskligheten, men jag vet inte om jag klarar mer blod eller om det överhuvudtaget är möjligt för den här trilogin att sluta utan att falla ner i ett hopplöst mörker.

Malin

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: