Skip to content

Froi of the Exiles

15 oktober, 2012

Froi of the Exiles
Melina Marchetta
Candlewick Press
2011

Froi of the Exiles är fortsättningen på Melina Marchettas fantasyäventyr Finnikin of the Rock. Froi, den halvvilda och högst osympatiska gatpojken från den förra boken hamnar här i centrum för handlingen. Han har efter flera år av stenhård disciplin och trygghet i Lumateres vaktstyrka växt till något mer än det han formades till under år av grymhet på gatan. Froi är obrottsligt lojal mot Lumateres kungafamilj så när han blir utvald för ett hemligt uppdrag till grannlandet Charyns hov förutser han inga problem.

Men Charyn ruvar på sina egna hemligheter, och på en profetia som gör att inga barn fötts i landet på 18 år. Vid hovet möter Froi även Quintana, den unga drottningen vars personlighet skiftar konstant och som är i centrum för allas hopp om än bättre framtid, något som verkar ha drivit henne in i en egen värld som ingen annan kan nå. Men i ett land på gränsen till krig, med mystiska följeslagare och ett löfte till en ung drottning har Froi tagit på sig betydligt mer än vad han kan klara av att ordna upp på egen hand.

Flera olika berättelsetrådar vävs samman i Froi of the Exiles, som läsare följer man Froi och hans uppdrag i Charyn, men även vad som händer i gränslandet mellan Lumatere och Charyn där allt fler flyktingar sakta samlas. Detaljer och helhetsbilder blandas om vartannat och intrigvändningarna håller mig alert till absolut sista sidan.

Marchetta blandar nya och gamla karaktärer, så det blir både återseenden och nya bekantskaper (man kan alltså läsa Froi utan att ha läst Finnikin, men jag rekommenderar det inte). Och även om Froi är den centrala karaktären skulle han inte vara hälften så intressant utan de väldigt levande bikaraktärerna. Marchetta kan ta fram människors värsta och vackraste karaktärsdrag och ingen karaktär förblir platt. Ju djupare man kommer in i boken (och den är ganska massiv, nästan 600 sidor i inbundet format) desto fler sidor hos karaktärerna avslöjas.

Marchettas fantasyvärld förtjänar verkligen att kallas episk, för att den blir aldrig till en kuliss. Det finns en tanke bakom varje by och person och som läsare vill jag ha mer hela tiden. Spänningen byggs sakta upp genom boken och intrigen djupnar hela tiden.

Men hur bra Froi of the Exiles än är (och det är den, så väldigt, väldigt bra) så ger den mig inget avslut, för den visade sig ha en fortsättning. Ja, undertiteln The Lumatere Chronicles borde väl ha fått mig att inse det men Finnikin of the Rock, som var en fristående bok, hade invaggat mig i en falsk känsla av trygghet. Att det fanns en uppföljare såg jag precis innan jag började läsa Froi hos Clarisa på Flaskposten för att hon hade Quintana of Charyn på sin lista över hett efterlängtade böcker. Skulle jag verkligen våga läsa boken om inte uppföljaren hunnit komma? Tänk om jag blev lika kär som i den här som i Finnikin och så finns det ingen slut? (Alla ni som regelbundet upplevt den här uppföljarångesten vet vad jag pratar om.) Men tack och lov ligger jag efter i utgivningsprocessen, så med lite mer tålamod bör jag kunna ha Quintana of Charyn i min hand om någon vecka eller två. Tänk om all uppföljarångest kunde försvinna lika enkelt.

Malin

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: