Skip to content

Crave

30 januari, 2012

Crave
Melissa Darnell
Harlequin Teen
2011

Jag skaffade Crave för att YA Reads var lyckligt kär i intrigen och i karaktärerna. Det visade sig att det skulle bli som när min barndomsvän Erika pekade ut snygga killar på stan för mig, jag kunde helt enkelt inte se vad som attraherade henne mer än på ett teoretiskt plan (men nu pratar vi ju om Motala på 90-talet, så det kanske inte var en total överraskning). För Crave har potential, mycket potential, men den lever inte upp till den.

Den handlar om Savannah Colbert, som sedan flera år tillbaka varit hackkyckling för stadens coola ungar (som alla tillhör samma släkt, och är inte det lite läskigt?), Clann-barnen. Hon förstod aldrig hur den tidigare vänskapen kunde vändas till elakheter så fort, men hon har gjort sitt bästa för att ignorera det, skaffa nya vänner och hålla sig undan sina plågoandar i skolans korridorer. Trots det kan hon inte låta bli att fascineras av Tristan Coleman, den ultimata Clann-killen. Och han kan inte riktigt släppa tanken på Savannah.

Så blir Savannah sjuk, och hela hennes värld vänds upp och ner. För något hände med henne när hon var sjuk, och helt plötsligt ser hon Tristan i sina drömmar, och hennes blick kan påverka världen omkring henne på minst sagt obehagliga sätt.

Ok, det här låter som en ganska spännande premiss, eller hur? Olycklig kärlek, hemlighetsfulla familjer och mystiska krafter. En värld där häxor och vampyrer ligger i krig, och mitt i allt detta landar den väldigt skyddade Savannah. Om boken bara inte var så fruktansvärt likt en fanfiction-berättelse med lite för många Mary-Sue karaktärer. För över en natt blir Savannah perfekt, hennes tidigare spretiga hår ligger i mjuka vågor, hennes klumpighet försvinner och (ja, på riktigt) hennes byst blir större. Tristan var ju såklart perfekt redan innan, men nu kommer även hans beskyddande sida fram, och alla kan se att de skulle vara det perfekta paret. Om det inte vore för att bägge föräldraparen har totalförbjudit dem att se varandra. Men vad gör väl det när man är tonåring?

Alla stora avslöjanden i boken presenteras med ett glatt hoppsan. Det sker inga ifrågasättanden av decennier gamla sanningar som nu avslöjas, utan allt tas med en klackspark, även interkontinentala resor i jetflyg. Och ingen kommunicerar, utan allt hemlighålls för Savannah och Tristan för ”deras eget bästa”. Den största sanningen, som alla inblandade (inklusive jag som läsare) trodde skulle driva isär de unga tu möttes med ett, ”Jamen det visste jag redan, no problemos!”.

Jag är hela tiden på gränsen till att bli kär i Tristan och Savannah, men de når aldrig riktigt hela vägen fram. De förblir helt enkelt lite för endimensionella, även om de verkligen har sina ögonblick. Tyvärr slängs alldeles för många element in i handlingen utan någon djupare förklaring, och bikaraktärerna (speciellt vampyrerna) är väldigt blodfattiga (hehe).

Crave är underhållande men ack så fånig. Är du ett fan av ödestyngd kärlek och vampyrer är detta helt rätt bok för dig, men är du skeptisk mot oavslutade intriger och glänsande hårmanar bör du hålla dig undan.

Malin

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: