Skip to content

Antiloper

24 oktober, 2011

Antiloper
Ester Roxberg
X Publishing
2011

Antiloper är en bok som skickligt beskriver hur depression fullkomligt kan ta över en människas liv, förgifta hennes sinne och ta henne ifrån sina nära och kära. Vänskapen mellan Astrid (jaget) och Ellen är till en början avundsvärt vacker. Det är så tydligt att kärleken de hyser för varandra är allt som räknas. Men Ellen är lite annorlunda och det framkommer tidigt. Hennes behov av att undfly verkligheten tar sig uttryck i hennes önskan att lämna Växjö bakom sig, dra till Barcelona och skapa sig en framtid långt borta, i en tid, en värld där hon kanske tror att allt ska vara bra och enkelt. Och givetvis ska Astrid följa med.

Men så förändras allting. Världen rämnar. Ellen drar sig undan, slutar äta och slutar sova. Astrid är åskådaren som ser, som skräms av utvecklingen men samtidigt sätter upp ett försvar och vägrar inse hur allvarlig situationen verkligen är. Men vad kan hon egentligen göra? Hur hjälper man någon som tappat tron på livet? Roxberg beskriver händelseförloppet på ett fantastiskt vis genom att låta läsaren förstå hur Ellen går in i sig själv och blir destruktiv medan Astrid står bredvid och på något vis känner sig bedragen. Betyder hon inte mer än så för Ellen? Hur kan hennes bästa vän tappa livsgnistan när Astrid hela tiden finns där, när de borde ha roligt och planera sin flytt till Barcelona? Många av dessa tankar är outtalade i texten och är därför snarast mina egna. Sådant som jag läser in i Astrids beteende och handlingar. Och jag förstår hennes reaktion så väl, även om jag ibland upprörs och önskarönskarönskar att hon ska ta itu med problemet snarare än att sticka huvudet i sanden och ignorera det som är så tydligt för läsaren. Nämligen att detta ofrånkomligt kommer att gå illa. Ring Ellens föräldrar för jösse namn! Sluta fly, lämna henne inte för en enda sekund! Men jag förstår också Astrids rädsla. Hur hon instinktivt flyr allt det jobbiga för att själv slippa bli sviken, lämnad och krossad.

En bok som kan belysa ett svårt problem och samtidigt använda sig av en underskön språkdräkt är en bra bok. Det här är således en förbaskat bra bok. Så, ja, vad ska jag säga. LÄS, tycks vara den mest logiska uppmaningen.

Sofia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: