Skip to content

Jag vill bara att du gillar mig

17 oktober, 2011

Jag vill bara att du gillar mig
Ingrid Olsson
Rabén & Sjögren
2011

Alla bär vi på tyngande hemligheter, sådant som inte syns på ytan. Saker som formar oss som människor, som tär och gör ont och som vi låter bli att tala om. Vi ser alla dessa vackra människor, som skrattar på bussen, på perrongen, på krogen och vi tror att deras liv är perfekta. Egentligen har vi ingen aning om vad som döljer sig under ytan. Inte sant?

Jag gillar hur Ingrid Olsson har utformat Jag vill bara att du gillar mig. Hur hon tar pulsen på tio elever i en gymnasieklass, hur var och en får komma till tals och hur läsarens initiala bild av dem förändras för varje läst sida.

Katja är först ut och låter läsaren känna sympati inför hennes uppenbara kroppskomplex. Hennes berättelse handlar om att förändras. Hästtjejen som plötsligt blivit ytlig och bara ser sina fel och brister. Den stora rumpan, de breda låren. Hon äcklas av sin egen spegelbild och avundas sin vackra och genomsnälla kompis Lena. Katja drömmer om att bli sedd och då i synnerhet av Hannes, som dessvärre råkar vara tillsammans med just Lena. Men samtidigt som Katja plågas av sin egen självupptagna smärta är hon medveten om dess obetydlighet i ett större perspektiv. Och hon skäms. Barn svälter och kaniner utsätts för djurförsök, men ändå lider hon över sin stora rumpa, att Hannes inte ser henne och att hon inte kan låta bli att äta för mycket av mammas mat. Bilden av Katja blir ännu mer nyanserad senare, när hon flyktigt betraktas ur några av de andras ögon.

Nellie lägger märke till sakerna som sker omkring henne men orkar inte ta ställning, orkar inte bry sig eller säga något. Som läsare hoppas jag att hon ska säga ifrån, att hon ska ta de svagas parti. Men vad har Nellie råkat ut för egentligen? Någonting skedde kvällen innan som hon inte kan släppa och som hon inte vill prata om. Spänningen trappas upp och driver läsningen vidare. Och det visar sig att det som hänt var något som jag inte alls hade kunnat gissa mig till.

Jag är väldigt förtjust i Stellas kapitel också. Stella som tycker om John som har en annan och bara leker med henne. Och trots att hon vet och mår dåligt över det, vill hon ändå inte, eller kan inte, släppa taget. Det är så typiskt! Så sant och på riktigt. En hemlig kärlekslek, som hon hoppas ska förändras till hennes fördel, men i stället blir hon bara utnyttjad.

”Jag tryckte bort honom.
– Har det hänt nåt? Jag trodde du ville följa med?
Nä, inget hade hänt. Allt var som vanligt. Jag var på låtsas, men kände allt på riktigt.”

Jag vill bara att du gillar mig är enkel i språk och stil och jag tycker att den passar ypperligt för en något yngre målgrupp, än låt säga Söta pojkar är bara på låtsas, som innehåller sex och fylla på ett allt mer omfattande vis. Därmed inte sagt att Jag vill bara … inte lämpar sig för unga vuxna, som vi av erfarenhet vet är en bred målgrupp. Det beror på ålder i sinne. Och då är jag max 20, ibland 15.

Sofia

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 19 oktober, 2011 11:41 f m

    Jag är inte sådan som gillar realistiska böcker i alltför stor utsträckning, men din recension fick mig att fundera på om jag inte skulle ta och läsa både ”Jag vill bara…” och ”Söta pojkar…”. Väl skrivet, Sofia. Som alltid!

  2. 19 oktober, 2011 10:50 e m

    Åh, det tycker jag att du ska, Lotta! De är båda mycket läsvärda. Och tack så mycket för fina ord!
    /Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: