Skip to content

The Lying Game

12 september, 2011

The Lying Game
Sara Shepard
Harper Collins UK
2011

Jag hade sett de första två avsnitten av The Lying Game som tv-serien innan jag började läsa boken. Och som så ofta är fallet är boken mycket bättre än serien (något som får mig att bli väldigt sugen på att läsa Pretty Little Liars, som också är skriven av Shepard).

I boken får vi följa de två tvillingsystrarna Sutton och Emma. De har, på ett ännu okänt sätt, skiljts åt när de var små. Sutton hamnade hos en välbärgad familj i Tuscon, Arizona och Emma stannade kvar med sin mamma, Becky. Eller, hon stannade med sin mamma Becky så länge Becky stannade hos henne, vilket inte var många år. Sedan dess har hon studsat runt i en mängd tillfälliga fosterhem. Några riktigt bra, många dåliga. När vi som läsare möter henne är hon i ett av den senare sorten, med en fosterbror med en egen agenda som anklagar henne för stöld. Hans bevis för att det är något allvarligt fel på henne är en video där hon sakta kvävs till döds av sitt eget halsband.

Och precis där inser jag att den här boken kommer vara mycket mer spännande än den tillrättalagda tv-serien.

För innan vi mötte Emma, så mötte vi Sutton. Och det är för att hon är död. Hennes enda förankring till livet är just via Emma, och hon kan bara se det Emma ser och uppleva det Emma gör. Premissen låter fånig, men Shepard gör aldrig någon stor grej av det. Sutton är där. Punkt. Inga änglar som dansar på ett knappnålshuvud, inget himmel eller helvete. Det som gör det svårt för mig är dock att Sutton  och Emmas berättarröster vävs samman, så vid många tillfällen får jag läsa om hela stycken för att lista ut vem som sa eller tänkte vad (Sutton är på inga sätt en passiv åskådare).

Emma är ju mycket väl medveten om att det inte är hon på den filmen, och efter lite snokande dyker det upp en facebooksida med en identisk främling, som till på köpet har samma födelsedag. Och som ber henne komma och hälsa på! (Ja, här är det dinosaurieformade ugglor i mossen.) Men när Emma kommer till Tuscon finns ingen Sutton, men väl ett helt liv som sluter henne i sina välmanikyrerade armar. Och en mördare som har upptäckt det perfekta sättet att inte bli avslöjad på.

Som läsare får vi följa Emma när hon försöker passa in och lista ut vad som egentligen hänt Sutton. Det blir inte lättare av att Sutton verkar ha varit en första klassens bitch, och omgett sig av likadana vänner (och fiender). Inget är vad det verkar.

Sedan, mitt i spänningen, är boken slut. Även detta är nämligen en serie av Shepard, men som tur är har redan andra boken kommit ut (hej ny bokbeställning). Det ska bli intressant att se om det blir lättare att skilja systrarnas perspektiv åt i nästa bok. Jag förstår att det är en bra berättarteknik att ha Sutton svävande över Emmas axel så att vi läsare får detaljer, men ibland känns det lite för mycket som ett enkelt sätt att undvika de svåra karaktärskonfrontationerna. Oavsett så vill jag ha mer. Jag är till och med villig att ge tv-serien en ny chans.

Malin

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: