Skip to content

A Matter of Magic

5 augusti, 2011

A Matter of Magic
Patricia C. Wrede
Orb Books
2010

Kim får ett enkelt uppdrag, att bryta sig in i en gatumagikers vagn och kika runt. Inte stjäla, bara kika. Och för en betalning som motsvarar ett års inkomst, vad kan gå fel?

Mycket, visar det sig.

A Matter of Magic är egentligen en samlingsvolym av böckerna Mairelon the Magician (1991) och The Magician’s Ward (1997). Jag tycker att samlingsvolymen var en god idé, för hade jag bara haft första boken hade jag nog aldrig införskaffat den andra och det är där säcken knyts ihop och berättelsen får stadga. Den första boken inleds med så mycket (säkerligen välforskat) viktorianskt gatuslang att jag har svårt att hänga med. Dessutom kastas det in karaktärer som egentligen aldrig får en närmare beskrivning, men som är ganska centrala för intrigen och därmed inte kan ignoreras. Det är en levande bild som växer fram, både av London, landsbygden och Napoleonkriget under samma period men när slutet mest liknar på en storslagen upplösning i ”a comedy of errors” undrar jag vad som hände med Wredes vanligtvis väldigt rättframma berättarstil.

Men boken har starka sidor också, och det har mycket att göra med Wredes språk. När Kims förmåga att förstå magi utkristalliserar sig förmedlas det utomordentligt med hjälp av skarpa eller mjuka meingar. Hennes huvudkaraktärer är lätta att tycka om, speciellt Mairelon och hans beskyddande men något motvilliga medhjälpare Hunch.

Jag är också förtjust i Wredes okuvliga kvinnor. Även om min stora kärlek förstås är reserverad för Cimorene i Prinsessa söker drake är Kim en sympatisk hjältinna. Hon växte upp på gatan med ett mål, att inte hamna i ”the stews around St Giles”, d v s inte behöva prostituera sig. Det innebär att hon har låtsats vara en pojke under hela sin uppväxt. Hon är snabbtänkt, duktig på att dyrka lås och otroligt nyfiken. Man får aldrig reda på speciellt mycket om hennes bakgrund (kanske planerat mysterium om det dök upp fler böcker?), men hon höll sig ifrån större och farligare brott då det hade krävt ett gäng att utföra dem med. Och befinner man sig i ett gäng är det svårt att hålla sitt kön hemligt. I hela första boken förblir alltså Kim en pojke för alla utom sina närmaste men i bok två, när hon får chansen att börja studera magi (och får regelbundna måltider), är det svårt att vara någon annan än den hon egentligen är. Då kommer också kärleken och knackar på.

Och vad vore Regencyeran utan romantik? Det är blickar, leenden och valser. Men även om magiker är tillåtna ett generöst mått av excentriska egenskaper är det inte lätt att vara uppväxt på gatan och kastas in i societeten. Speciellt om man skulle göra nästan vad som helst för att slippa vara där. Som tur är försvinner inte mysterierna för att debuntantbalen närmar sig, och det blir ett jonglerande mellan den sociala kalendern och att hitta den mystiska magikern som stjäl folks magi och livskraft.

Att läsa A Matter of Magic är som att dricka en kopp med chaite på en mörk höstkväll; det är otroligt mysigt. Man sluts in i en kokong där man vet att det goda triumferar, och balklänningarna förblir vackra. Precis som chaite kan det bli för sött, så jag rekommenderar läsningen till när du vill ha det gosigt, inte om du längtar efter spänning. Vill du däremot ha en motvikt mot den alldeles för vackra regencyeran man blir matad med i en del annan litteratur kan jag rekommendera den, för den viker inte för undersidan, fattigdomen och utsattheten. Viktorianska England var inte speciellt vackert.

Malin

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: