Skip to content

Pink – en rosa bok

28 juni, 2011

Pink
Lili Wilkinson
Allen & Unwin
2009

Ava Simpson vill inte vara den hon är. Istället för att hänga med sin übercoola flickvän, klä sig helt i svart och diskutera samhällets tillkortakommanden med sina föräldrar (som har övervintrat från 70-talets glansdagar) vill hon pröva något nytt. Det nya inkluderar en ny skola där alla verkar veta vad de vill göra med sina liv, en pojkvän i stället för en flickvän och rosa kläder.

I Pink letar Ava efter tillhörighet, men istället för att leta i outsider-gruppen försöker hon hitta den hos de mest populära och plastiga människor hon kan hitta. Egentligen mer för att de är annorlunda från det hon är van vid, snarare än för att hon verkar tycka jättebra om dem. För Ava har ett mål i sikte. Hon vet inte riktigt vad det är, men hon ska dit. Och när man är villig att trampa på några tår för att uppnå (den något otydliga) drömmen, då kan det gå verkligt snett.

En känsla av annalkande katastrof förföljer mig från första sidan när Ava påbörjar sin förvandling, men inte riktigt har modet att berätta det för sin flickvän (Chloe) eller sina föräldrar (Pat och David). Eftersom hon inte visar sitt Sanna Jag utan jonglerar med identiteter misstänker man som läsare att det blir ett explosionsartat avslöjande mot bokens sista sidor. Och det blir det, ett tillfredsställande sådant.

Jag älskar att jag, fram till författarporträttet i slutet, lyckades missa att hela boken utspelar sig i Australien. Trots att alla konstant refererade till Melbourne University. I övrigt har Wilkinson fångat den här lite gnagande oron av att inte passa in någonstans. Dessutom har alla karaktärer en twist, vilket är en lättnad för det innebär att ingen hinner sjunka ner mer än till fotknölarna i stereotypens träsk. Det finns också ofantliga mängder med nördreferenser (ni som har extra Buffy-kunskaper kommer att mysa). Det finns också flera intellektuella samtal inslängda, och läsaren antas aldrig vara korkad (vilket innebär att jag får slå upp några saker, men i alla fall inte behöver bli klappad på huvudet). Dessutom strävar Ava mot att vara bra i skolan, att lära sig nya saker, trots att hon skulle kunna komma undan med att bara glida om hon valde att stanna i sin gamla skola. Kunskap för kunskapens skull ger pluspoäng.

Mina enda invändningar rör Avas otroliga naivitet. Hon funderar och vänder och vrider på det mesta, men verkar vara helt blind för allt som involverar henne själv. Fast å andra sidan skulle stora delar av intrigen falla samman utan den naiviteten, så för berättelsens skull är den helt nödvändig. Sen gäller det Chloe, flickvännen som alltid får Avas hjärta att bulta lite snabbare. Hon försvinner ganska abrupt mot slutet, inte på ett helt oävet sätt, men för att ha få hängt med så länge känns det lite snopet. Slutet blir sött, men inte sliskigt.

Den här boken handlar om alla dumheter man lyckas med när man försöker hitta sig själv (och vem har inte alldeles för många av dem undanträngda i minnets mörka förvaringsboxar?). Den hårda verkligheten har blivit offrad på ett rosa altare vid några tillfällen, men  med så mycket värme att jag inte har något mot det. Sensmoralen är klassisk; var sann mot dig själv. Och, du kommer alltid att klanta till det, oavsett vem du blir kär i. (Eller vänta, är det bara jag?)

Malin

P.S. Medan jag letade efter omslagsbilder till detta inlägg så snubblade jag över flera andra av Lili Wilkinsons böcker, bland annat en vid namnet Scatterheart. Namnet drog mig in först, och sedan denna läsarrecension på Amazon. Den har nu halkat in på läslistan.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: