Skip to content

Himlen börjar här

23 juni, 2011

Himlen börjar här
Jandy Nelson
Gilla Böcker
2010

Jag skulle egentligen inte börja läsa Himlen börjar här just då. Trots att ett stort bokpaket hade anlänt från Adlibris så skulle jag hålla ut och avsluta grupparbetet på sista kursen innan sommaren. Så blev det inte. Jag började läsa medan jag satt längst ut på soffkanten. Det tog inte mer än ett kapitel så hade jag gosat in mig i ett soffhörn och resolut ignorerat allt jag egentligen borde göra.

Innan jag går vidare i recensionen kan jag upplysa er om att jag är en känslosam läsare. Jag fnissar och skrattar högt, jag blir så generad att jag måste lägga ifrån mig boken ett tag, och jag kan gråta floder. Det här fungerar alldeles utmärkt i mitt eget hem, men kan bli pinsamt på bussen. När jag läste Himlen börjar här så grät jag. Mycket. Känslorna är så hudlösa att de kryper tätt inpå. Sorgen, kärleken och skammen drabbade mig direkt.
.
Lennie har precis förlorat sin syster när boken börjar. Att hon sedan drabbas av kärlek, förbjuden såväl som himlastormande, vänder ännu mer upp och ned på hennes liv; för varför ska hon få vara lycklig när hennes syster aldrig mer kan bli det?
.
Boken handlar om sex (och hur glad är inte jag för en kvinnlig protagonist som inte hymlar om sina sextankar?), och definitivt känslorna som kan leda till sex, men den är inte grafisk utan snarare diskret. Kärleken är känslor. Allt kan sägas vara känslor i den här boken, från den försvunna mamman som återskapas gång på gång av mormodern i halvfärdiga porträtt, till musiken som är en stor del av Lennies liv.
.
Hade du frågat mig om språket efter min första genomläsning hade jag inte kunnat ge dig ett svar. Allt jag hade var känslor som blivit inpräntade i mig. Jag sögs in i texten och trillade ut igen på sista sidan. När jag läser om olika delar av boken skulle jag våga påstå att språket är ganska svulstigt, men att det passar stilen och innehållet. Allt är lite tillspetsat när det kommer till karaktärer och sinnesstämningar, så att språket matchar känns rätt.

På svenska har boken getts ut av Gilla Böcker, och omslaget gör mig lite kär. Det ska dock sägas att originalboken har ett vackert omslag det också. När det kommer till formen så har författaren valt att låta Lennie skriva ner sina innersta tankar på små lappar som får fladdra bort, grävas ned eller gömmas på olika platser. Tanken på att någon gång hitta en liten lapp fylld av sådana ord, och sådana känslor, är euforisk. Till dess kan jag nöja mig med att läsa om just de styckena i omgångar.
Malin
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: