Vad gör du i helgen?

Vad sägs om att laga mat som Katniss, eller ta dig in i en seriemördares huvud? Det är inte Dexter jag tänker på, utan nya I Hunt Killers av Barry Lyga. Den handlar om sjuttonåriga Jazz vars pappa är en av USAs mest notoriska seriemördare. Nu har han hamnat i fängelse, och Jazz försöker desperat vara någon annan än sin fars son och fly från ondskan han är rädd finns inom honom. Men inget är någonsin enkelt och när en ny seriemördare börjar härja i staden han bor hjälper han polisen att förstå hur en seriemördare tänker, och var han kan tänkas slå till härnäst.

Är seriemördare inte din grej så kanske du är mer sugen på att läsa The Unofficial Hunger Games Cookbook? 150 recept inspirerade av böckerna, med allt från Katniss favoritgryta till Peetas brödrecept (författaren smög in ett recept på bananbröd, till många fans förtvivlan, helt fel ju!). Det ska vara mycket rustika maträtter, och jag kan lugna alla som undrar var man får tag på vildhund i Sverige att det har bytts ut mot kyckling i recepten.

—

Malin

Jag blev direkt sugen på Hvis det er flere som juger nå (Aschehoug) av Tyra Teodora Tronstad. Det är lögner, lojalitetspakter och vänskap som går för långt tills bara sorg finns kvar.

Sedan fick jag också ett visst habegär efter Hilde Hagerups bok om Virginia Woolf (Gyldendal) och Renate Nedregårds Mirakel (Cappelen Damm) som även översatts till svenska och ges ut av Gilla böcker.

Sist men inte minst vill jag att ni tar en titt på Fallteknikk (Cappelen Damm) av Inga Sætre där enkla teckningar berättar om Rakel som flyttar hemifrån för att gå på gymnasiet, men där en vild och fri tid byts mot plötsliga, svåra val.

—

Malin

Någon som faktiskt satt unga kvinnor och deras villkor i fokus i snart 30 år är Tamora Pierce. Hon skriver klassisk fantasy, men med unga kvinnliga hjältar och feministiska teman (vilket jag inte noterade vid elva års ålder, men som är ett av många skäl till att jag fortfarande köper hennes böcker i dag).

Hennes första serie, Song of the Lioness, handlade om Alanna som förklär sig till pojke för att få den riddarträning hennes tvillingbror Tom helst av allt vill slippa undan. Utifrån den handlingen vävs sedan fyra böcker samman om magi, maktkamp, kärlek och frihet. Världen som byggs upp, Tortall, återkommer i flera böcker men Pierce skapar också helt nya världar i andra serier. Till exempel i Circle of Magic, där fyra övergivna barn med ovanliga magiska förmågor alla förs till samma tempel. De kommer från helt olika bakgrunder, men de måste klara av att leva tillsammans, och med sina nya instruktörer, om deras förmågor inte ska ta över deras liv.

Tamora Pierce har också, tillsammans med Meg Cabot, startat Sheroes central, en sida dedikerad till kvinnliga hjältar. Där kan man bli inspirerad och ta del av diskussioner om allt mellan himmel och jord (eller rollspela, yeay!), och deras idé är:

“SheroesCentral.com is about female heroes, “Sheroes”, of every age, race, and country. Here, we discuss women and girls who get out there and do it, females who kick butt and take no prisoners, role models who inspire women and men, girls and boys. (In other words, guys are welcome, too.)

Everyone here is encouraged to express opinions, ideas, and feelings regardless of age. Too often, teens and young people are ignored or deliberately silenced because they have not achieved an age that those around them feel entitles them to be heard. On Sheroes age is not a factor. Here, your opinions count. Adult, teen, or child, you will be heard with respect.”

Tamora Pierce, som började sin författarbana med att skriva fanfiction om sina favoritberättelser, tipsar också om vad man kan tänka på i sitt eget skrivande:

“The best way to prepare to have ideas when you need them is to listen to and encourage your obsessions.”

—

Malin

Men som vi alla vet är ju ingen högtidsdag komplett utan litteratur! Så i dag vill vi tipsa er om en (kärleksfull?) bok som passar bra till dagens tema (eller när som helst, läsande bör ju högtidhållas 365 dagar om året).

Prom & Prejudice av Elizabeth Eulberg. Titeln säger väl egentligen allt; det är en modern YA uppdatering av Austens klassiska Pride and Prejudice. (Har ni, mot förmodan, inte lust att läsa i kväll rekommenderar vi er att titta på BBC:s version av denna pärla.)

I alla fall, Prom & Prejudice följer originalintrigen men är förlagd till en snobbig internatskola. Lizzie Bennett (pfft, hitta på egna namn, varför då undrar vi?) är där tack vare ett stipendium, och hon vill helst slippa alla andra elever, som inte direkt gör livet lätt för henne. Den enda hon bryr sig om är sin rumskompis Jane, och när hon blir kär i Charles Bingley har Lizzie inget annat val än att hjälpa henne, trots att det gör att hon måste se bra mycket mer av Bingleys bästa vän Will Darcy än vad hon egentligen vill.

Recensionerna bådar gott, och vi håller tummarna för bitska repliker och många TIA-moments.

—

<3

Sofia och Malin

Jag gissar att det inte är förlagsverksamheten, som omsätter lika mycket per år som hela den svenska bokmarknaden (7 miljarder kronor). Snarare tror jag att du kan ha tänkt på dånande damer tillbakalutade i en mans starka famn (med svallande hår, vars färg av någon anledning aldrig matchar karaktärens egentliga hårfärg, mystiskt det där). Om du tänkte på Harlekinen i Commedia dell’arte får du pluspoäng, men kommer antagligen inte identifiera dig särskilt mycket med resten av inlägget.

De flesta av oss har smugit med en eller annan Harlequin-bok i våra liv (eller någon annan inte helt accepterad läsning). Men vad går de ut på, dessa böcker som omsätter samma typ av pengar som ett mindre lands BNP?

Grundintrigen: Flicka och pojke möts, blir kära (fast avslöjar det sällan), problem uppstår, problem löser sig (på de sista 20 sidorna ungefär), alla lever lyckliga. Nu för tiden kan huvudpersonen vara en man (flämt!), det kan finnas barn eller ex-makar med i bilden och oftast gör huvudpersonerna mer än att kyssa varandra. Det finns Harlequin Teen, och min personliga favorit, Paranormal Romance. (Titta på omslaget till Dating the Undead, blir inte ni rädda? Jag blir rädd.)

Låt oss inte heller glömma Regency Romance, den hopplöst romantiska versionen av Harlequin, för evigt fast i den viktorianska eran och definierade av sin kärlek till Jane Austen. Eller FLN-litteraturen (flärd, lyx och njutning) med Jackie Collins som den okrönta drottningen på tronen. Min personliga favorit i den kategorin är dock Jilly Cooper, som lyckas förmedla det brittiska samhället och klassproblematiken på ett fantastiskt vis, samtidigt som alla är förfärligt dekadenta.

Och varför läser vi? Tja, jag kan inte svara för någon annan, men mellan åldern elva och fjorton kunde jag läsa flera Harlequin och Regency Romance i veckan. Det var en sport att hitta olästa (och inte alltför hopplösa) versioner på loppis (eller de bakre raderna i mammas bokhylla). Jag visste också att oavsett vad som hände under bokens gång, vare sig det var kidnappande pirater, förskräckliga baroner, elaka chefer eller hemliga kärleksbarn, så skulle allt sluta lyckligt. Och det lyckliga slutet har sin egen magi.

Sedan tror jag också att det handlar om en typ av övergångsrit, att vi vet att det är böcker vi inte borde läsa men vi gör det ändå. Att läsa förbjudna böcker (“De fördärvar barnen!”) framstod alltid som otroligt mer lockande än att läsa något annat.

Så, läste ni någonsin såna böcker? Eller tänkte ni på Commedia dell’arte vid ursprungsfrågan?

—

Malin

Men allra mest ser jag fram emot Amanda Hellbergs första ungdomsbok, Jag väntar under mossan. Den beskrivs av förlaget som “blodisande och underhållande fantasy om en förtrollad sommar, häftig förälskelse och inre styrka”. Beskriver kanske egentligen inte varför jag föll så hårt för den här titeln. Men svenska oknytt ska enligt författarens blogg förekomma i stora roller och det låter ju trevligt (tänker att orcher omöjligt kan traska omkring i våra svenska granskogar och att de därmed uteblir). Och på tal om Amanda Hellströms blogg, Alla har en bok inom sig, är den väl värd att besöka. Hon skriver personligt och kul om sitt liv i Oxford, om sina bokprojekt och sin familj och lägger titt som tätt upp gosiga bilder av diverse slag.

Som den här till exempel:

(Vill ha! Ingen aning om vad jag ska göra med dem, but I want them!)

—

Sofia

På spaning med Hedvig
Hedvig Ljungar
LL-Förlaget
2012

Sedan jag fick På spaning med Hedvig för en vecka sedan har den vandrat mellan köksbordet, soffan och nattduksbordet. Den är helt enkelt gjord för att läsas i lite då och då, lite här och där.

Hedvig sätter ord på förvirrade tankar och känslor, saker som man mest skjuter undan men som är så satans viktigt. Som det här med jobb. Vi vet att vi ska ha ett, inte bara för vår egen skull men för hela samhällets skull. Så vad händer när magen krampar när man ska gå till jobbet, och inget känns bra?

“Det är nästan omöjligt att få heltidsjobb
 står det i tidningarna.
Speciellt ungdomar har svårt att få jobb.
Herregud.
Tänk om statsminister Fredrik Reinfeldt
får veta sanningen.
Att jag faktiskt sagt upp mig.
Att jag sa NEJ till att jobba på ett heltidsjobb.”

Den centrala frågan i På spaning med Hedvig är frihet. Att fatta beslut för att vi vill det, inte för att vi tror att vi måste för att bli accepterade. Feminism, rättvisa och, ja, rakade ben. För orsaken bakom det vi gör är minst lika viktiga som själva handlingen. Sedan får vi också följa Hedvigs kärlek till R, till sina föräldrar och till sina starka och trasiga vänner. När Hedvig spanar blir verkligheten till flytande dikt och direkta skarpa frågor.

När jag var i tonåren älskade jag att läsa  X-märkt – Flickornas guide till verkligheten av Kristina Thulin och Jenny Östergren. Den fick mig att växa lite inombords för varje omläsning, och den gjorde mig lugn för den visade att vi alla har en stor dos av samma förvirring inom oss. När jag läser om Hedvigs tankar känns det som att de fyller samma roll (även om jag varmt rekommenderar böckerna i tandemläsning, det var en superb upplevelse!). Den glädje, olycka, avsky och ljuva längtan som drabbar dig drabbar också mig.

—

Malin

.

Har ni tips på några bra trailers jag inte bör missa?

Är du förresten lite extra intresserad av boktrailers? Då tycker jag du ska kika på In Search of the Ultimate Children’s and YA Book Trailer hos Publishing Perspectives. Vad gör egentligen en boktrailer framgångsrik? Maggie Stiefvater säger det bäst:

“Rubber cement, string, clay, cookie dough, and a little black magic.”

—

Malin

Den har kammat hem alla möjliga filmpris, och blev nominerad till Academy Award’s Best Short nu i januari. Den finns som iPad app, och ska komma i bokform i slutet av 2012 (undrar om man kan få med musiken då också?)

—

Malin

Snubblade nyss över nystartade Collings Förlag, som drivs av Niklas Collings och är beläget i Malmö (yay, fler förlag till Skåne!). Och anledningen till mitt intresse är förstås förlagets intention att ge ut ungdomsböcker, vid sidan av skönlitteratur, noveller, deckare och facklitteratur.

“Med våra böcker vill vi beröra, inspirera, väcka nyfikenhet och lämna ett bestående avtryck, dessutom tänker vi röra om en smula i Sveriges förlagsvärld. Vi tror på ett nära samarbete med våra författare och en rättvis fördelning av intäkter. Och vi är övertygade om att e-boken kommer att vara en viktig del av vår framtida utgivning.”

Nu i vår ger de ut novellen “Alter Ego” och i augusti kommer en ungdomsroman med “klassikervarning”, båda skrivna av författaren Adam Hansson, som sedan ett par år tillbaka bor på en båt i Medelhavet (ja, jag är officiellt avundsjuk). Jag gillar upplägget och förlagets föresats att uppmärksamma verket bland annat genom en egen webbplats, något som potentiellt kan vara mycket intressant för den som faller för boken. Ska bli kul att se hur det går för Collings framöver och hur de har tänkt att röra om i förlagsgrytan …

—

Sofia