Skip to content

Vinn Miss Peregrines hem för besynnerliga barn! (Och vinnaren är…)

5 september, 2012

För att fira att vi har tagit oss igenom utmaningen 30 days of books helskinnande och med bokkärleken intakt vill vi lotta ut en av våra mest älskade böcker till er: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn!

Den har nu kommit i svensk utgåva så nu kan ännu fler njuta av Jacobs äventyr tillsammans med de minst sagt udda barnen på den mystiska ön där hans farfar växte upp, och där hoten i skuggorna växer sig större. För att få chansen att krypa upp i ett soffhörn med Ransom Riggs spännande bok vill vi veta vilket monster som har skrämt dig mest i böckernas värld! Är det Katla i Bröderna Lejonhjärta, eller har din puls aldrig riktigt lugnat ner sig efter att du läste När lammen tystnar för första gången?

Lämna ditt svar i kommentarerna, tävlingen håller på fram till att spöktimmens sista slag har klämtat

Sofia och Malin

Och vinnaren av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är Jenny (som du också kan hitta på bloggen boklandskap)! Spännande att se att det som skrämmer våra läsare mest ofta kommer från en och samma författarhjärna. Stephen King har mycket att stå till svars för…

About these ads
16 kommentarer leave one →
  1. 5 september, 2012 8:32 f m

    Den här är jag riktigt nyfiken på. Ett monster som skrämt mig riktigt bra är faktiskt ”det otäcka” i ”En märkrädd pojke” av Justin Evans. Mestadels för att jag tycker att tanken om demoner, verkliga/illusionära, är riktigt hemsk och jobbig. Balansen när man i den här boken inte vet om demonerna är inbillade eller finns, gör mig livrädd! I och med att mycket hemskt händer kvälls-/nattetid gör ju att saken blir extra påtagande om man läser boken i höstmörkret, vilket jag gjorde förra hösten. ;P (:

  2. 5 september, 2012 9:05 f m

    Den här boken har jag varit sugen på ett bra tag, utsidan fångade mig direkt (riktigt snygg!!), sedan titeln, och sedan handlingen, och sedan all fin kritik den fått. Jag är med!

    Det ”monster” som skrämt mig mest, ända sedan jag var liten, är Dracula, eller vampyren. Just detta att sådan ondska kan finnas i en till synes vanlig människa, som plötsligt förändras, det blir jag fortfarande rädd för. När tänderna plötsligt sticker ut, ögonen kanske blir kolsvarta, liksom större, och naglarna växer till klor. Och du kanske litade på denna människa, tills du råkar befinna dig ensam med hen, och den fäster sin hungerblick på dig … mysigt. Usch. Nu sitter jag här och skrämmer upp mig själv, hahah!

  3. 5 september, 2012 10:03 f m

    Det som har skrämt mig mest är ”människan” och dennes psyke. Drakar hit eller enögda barnätande monster dit; när det kommer till kritan är det människan som är mest skrämmande. Jag tänker på den första hustrun i romanen Sfinx av Christine Falkenland. Jag skulle nog byta promenadväg bara för att inte möta henne, öga mot öga. Det kryper in under skinnet….

  4. 5 september, 2012 11:30 f m

    Vildvittrorna i Ronja Rövardotter.

  5. Anna permalink
    5 september, 2012 12:27 e m

    När jag var runt 5-6 år läste min mamma en bok för mig som handlade om bäckahästen, eftersom jag var en riktig hästtok som barn var väl tanken att jag skulle gilla den (häst som häst…) men jag blev så rädd att jag inte vågade rida på jätte länge efter det…

  6. 5 september, 2012 12:59 e m

    Åh, jag är så nyfiken på den här :D

    Det monster i litteraturens värld som skrämt mig mest är ett par mänskliga monster. I boken Monster Love av Carol Topolski får vi möta två minst sagt labila karaktärer vars kärlek till varandra leder till att det inte finns något rum för andra levande varelser och är av närmast självutplånande karaktär. När de får en dotter av misstag, då de aldrig ville ha några barn, håller de fasaden utåt, men innanför väggarna är det helt annat. Det är helt klart en av de läskigaste böcker jag har läst och jag klarade inte av att höra ordet ”bur” i veckor efter att ha läst den.

  7. 5 september, 2012 1:17 e m

    Jag vet inte helt om det kan klassas som ett ”monster” men rummet i novellen ”1408” av Stephen King var otroligt läskigt! Jag kunde inte sova efter att jag läste den. Kan ju bero lite på att jag läste den när jag var ”sjuk” efter att ha druckit på tok för mycket vuxenläsk. :-P

  8. 5 september, 2012 2:00 e m

    Jag tror att det ”monster” som skrämt mig absolut mest (om man då bortser från min rädsla för Skrotnisse när jag var liten) så är det från Stephen Kings Majsens barn (Children of the Corn). När jag läste den så gick min puls upp något helt oroväckande! Den här kombinationen av att inte veta helt om barnen är monstret eller monstret är barnen gav mig riktigt kalla kårar.

  9. Carro permalink
    5 september, 2012 4:16 e m

    Stephen Kings Cujo, såklart! Detta rabiesmonster till hund som jag i mina barndomsfantasier alltid förvandlade till en varg. Många (och långa!) var nätterna i sommarstugan på Ingarö då jag satt och spanade efter Cujo, och eventuella artfränder, i skogen.

  10. 5 september, 2012 4:25 e m

    Jag är ju inte så värst lättskrämd när det gäller bokmonster, men jag måste säga att Darla, 172 timmar på månen skrämde livet ur mig. Vet inte riktigt vad jag ska kalla de ”monstren” dock… Kopior? Demoner? Läskiga är de i alla fall. Och sen såklart varenda zombie i varenda zombiebok ;)

  11. 5 september, 2012 5:46 e m

    Jag vill vara med!
    När jag tänker på monster så tänker jag på Stephen King, och då är det monstren inom oss som jag påminns om.
    Vår egen potential att bli onda eller andras monstruösa handlingar.

  12. 5 september, 2012 6:05 e m

    Boken jag läser just nu, Stephen Kings Köplust är en som verkligen skrämmer mig. Hur lätt vi människor manipuleras till att bli monster, och själva butiksägaren i boken som manipulerar människor, han skrämmer mig! Så ond och njuter av att se det kaos han skapar.

  13. Mari G permalink
    5 september, 2012 7:36 e m

    En väldigt svår fråga, för jag är inte särskilt lättskrämd när jag läser. Men ska jag välja något så kallat ”monster” måste jag nog gå till människan och den hemska tankevärld en del människor besitter. I de flesta av Nora Roberts kriminalromaner som jag brukar läsa får man ta del av mördarnas/psykopaternas tankar mellan varven och vid dessa tillfällen kan jag känna mig skrämd av hur en del personer rationaliserar sitt handlande.

  14. 5 september, 2012 9:00 e m

    Jag blir sällan rädd när jag läser, men ”monstret” i Stephen Kings ”Gerards lek” är jag fortfarande lite traumatiserad av :) Det är den där gamla barndomsrädslan: känslan av att det kanske är någon i rummet som absolut inte borde vara där. (Som någon sa till mig: ”Bara för att man har en egen lägenhet och har låst dörren så kan man inte vara helt säker på att det inte är någon annan där inne”).

  15. Linnéa permalink
    5 september, 2012 9:40 e m

    Jag glömmer aldrig hur mitt tio-/elvaåriga jag låg vaken många timmar efter att ha läst ut första Harry Potter-boken. Även om det slutade lyckligt hade jag svårt att släppa scenerna från slutstriden som spelades upp som film om och om igen i mitt huvud. Så obehagligt som jag tyckte att det slutet var har jag nog aldrig tyckt att någon annan bok jag läst har varit. Det var också då jag bestämde mig för att inte läsa ut spännande böcker på kvällen. Inte alltid helt lätt att hålla…

    Mitt svar är alltså att Voldemort är en läskig typ, speciellt innan han fick en kropp.

Trackbacks

  1. I väntan på uppföljaren « Unga böcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 32 andra följare

%d bloggare gillar detta: