Skip to content

Day 25 – A character who you can relate to the most

30 augusti, 2012

Sofia: Vore jag cirka tio bast skulle jag säga Lou i serieböckerna med samma namn. Inte för att jag nödvändigtvis var lika fyndig och cool som hon när jag var barn, men eh … Nej, skämt åsido, Lou är en stentuff och kul tjej som vilken unge som helst kan relatera till. Inte minst när hon blir kär och rodnar sönder så fort killen hon gillar kommer i närheten. Och hur pinsam hon tycker att mamman kan vara, eller hur mormor alltid tvingar henne att äta brysselkål.

Men den här frågan fick mig också att fundera. För nog är det så att jag kan relatera till de flesta karaktärer, främst tjejer, i ungdomsböcker skrivna på svenska. Sara, som Malin tar upp nedan är ett utmärkt exempel förstås, men även Olivia i Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag som desperat försöker vinna tillbaka pojkvännen som dumpade henne, som överanalyserar sms och handlingar tillsammans med bästisen och vars tankar och känslor är ett virrvarr av igenkänningsfaktorer. Detsamma gäller förstås även för nyss lästa Kurt Cobain finns inte mer, där alla Lovis känslor gentemot både pojkvännen Magnus och bästisen Alex är lätta att känna igen sig i. Och det är väl inte så konstigt att vi har lätt för att relatera till karaktärer byggda enligt en mall liknande oss själva, med kultur och värderingar gemensamt. Dessa kan ju i viss mån skilja sig åt när det kommer till utländsk litteratur. Allmängiltiga känsloyttringar är väl sin sak, dessa är ungefär desamma för oss alla, men uppväxt, uppfostran, religion  och världsbild gör oss olika. Blir det då svårare att relatera till karaktärer av annan härkomst? Samtidigt är det ju det exotiska i att läsa om en värld, en plats, ett liv som skiljer sig så mycket från vår egen vardag, som gör läsningen så lockande och intressant. Bäst att blanda tror jag bestämt. Lite svenskt småstadsliv här, lite varsomhelst-någon-annanstans där.

Malin: Det finns många fantastiska karaktärer som jag avgudar, men vars upplevelser eller erfarenheter jag aldrig delat. För det är ju så att en bokkaraktär ska gärna vara lite mer spännande än den genomsnittliga småstadsnörden (och tro mig, jag har försökt ta reda på vilka potentiella X-men krafter jag har, men inga har uppdagats ännu). Men finns det en karaktär jag kan relatera till så är det Sara i Johanna Lindbäcks Välkommen hem. Jag känner igen tankarna och känslorna som följer när man försöker passa på en plats, eller passa in i en gemenskap, efter att ha varit en del av något nytt. För hur mycket man tror sig vara en ny person så visar det sig alltid att man är samma person, fast med lite fler erfarenheter.

Sofia och jag recenserade faktiskt boken tillsammans, och bättre än så här kan det nog inte sägas:

Välkommen hem fångar känslan man får när man har varit borta så länge att livet hunnit gå vidare, för en själv och för de som stannade kvar. Det är som att försöka passa in en pusselbit i ett 5000-bitars pussel trots att man från början anar att man valt fel del av himlen.

Sofia och Malin

About these ads
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 32 andra följare

%d bloggers like this: