Skip to content

Day 17 – Favorite book quote

22 augusti, 2012

Sofia: Böckerna jag läser brukar vara fyllda av små papperslappar, bitar  jag rivit av från kvitton, kollegieblock, vad-helst-som-kommit-i-min-väg. De markerar stycken, meningar och ibland ensamma ord som jag förtrollats och fascinerats av. Jag har alltid ansett det en sorts vandalism att klottra i böcker, mina böcker ska se nya och fina ut, inte nötta och kantstötta, men nu undrar jag … För i och med den här dagens fråga har jag bläddrat i mina böcker, tittat på sidorna som markerats med en liten pappersbit, och tänkt: vad i hela fridens namn ville jag egentligen markera? För det är inte alltid givet. Speciella ord kan ibland vara lätta att utröna, men det förutsätter ju också att jag skummar igenom ett uppslag för att hitta det. Som i boken med det vansinnigt snygga omslaget – Verkligehetsprojektet – där ord som tussehjärta, fågelkvitterharmoniskt och mjukblå lyser upp från sidorna. Men man kanske kan få stryka under rader och ord lite lätt med en blyertspenna? Det kan väl vara okej? (Går att sudda.)

Mitt allra bästa, bästa citat någonsin kommer från T S Eliots diktverk The Waste Land (1922) och är av olika anledningar så värdefullt för mig att jag tyckte det var värt att rista in i huden. Det lyder så här:

I read, much of the night, and go south in the winter.

Malin: Likt Sofia så förtrollas jag lätt av enskilda ord eller meningar som bara passar perfekt in där de är. Speciellt de sista raderna i en bok tycker jag kan bli helt underbara när de stämmer in på ”slutet-av-berättelsen”-sinnesstämningen. En del avsnitt av Varma kroppar fick mig att genast vilja köpa det engelska originalet för att ta reda på hur orden lät från början. Men ska jag välja ett citat jag kommer tillbaka till om och om igen så får det bli ett från Karin Boye. Jag upptäckte Boye när jag var tretton, och dikten ”Sköldmön” var det vackraste jag visste. Men som så ofta händer så förändrar sig smaken över åren (tack gode gud, jazzbyxor, jag vill aldrig se er mer) och i dag läser jag gärna ”Du är min själs uppståndelse” om och om igen och här får ni sista versen:

Du är mitt livs mognad. Du gör mig hel. Ur mitt förgångna samlar sig var tåga och minsta del. På hundra skilda vägar har jag vandrat och trevat. Nu möts de. Fram mot dig har jag levat.

Sofia och Malin

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 32 andra följare

%d bloggers like this: