Skip to content

Stål

7 augusti, 2012

I helgen läste jag Stål av Silvia Avallone som en del av mitt litterära nyårslöfte. Den var sorglig, fläckad av hopplöshet och alldeles fantastisk. Den fick mig också att än en gång fundera över de flytande gränserna mellan litteratur för vuxna och litteratur för ungdomar. Bokens huvudkaraktärer är tretton, på gränsen till den hett efterlängtade åldern fjorton då allt spännande ska hända. De är bästa vänner, Francesca och Anna, och lika brådmogna som de är oskuldsfulla.

Jag funderade på om det är det sexualiserade utifrånperspektivet på dem som gör att den här boken inte varit i närheten av YA-diskussionen? För vardagslivets grymheter i ett av Italiens fattiga arbetarkvarter som Avallone beskriver så hemskt och så vackert skulle definitivt kunna återfinnas i en ungdomsbok. Eller är det experimenten författaren gör med olika perspektiv och tidshopp som förankrat den i vuxenkategorin?

Jag vet faktiskt inte men jag kan varmt rekommendera Stål till de som inte läst den. Och även om jag skulle tveka innan jag rekommenderade den till en fjortonåring vet jag att jag själv hade läst den med stor behållning vid fjorton års ålder.

Malin

About these ads
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 32 andra följare

%d bloggers like this: